Stiftelsen äger nio historiska värdefulla instrument: fem violiner, två altvioliner och två cellor. I samlingen ingår också en tredje cello från 1989.
Stiftelsen har i närmare 35 år understött tonkonst genom att låna ut värdefulla instrument till unga begåvade musiker. Stiftelsens instrument har använts på skivinspelningar och för att vinna internationella tävlingar, men framför allt har de gett många unga möjlighet att utvecklas i sin karriär med hjälp av ett unikt instrument.
Besluten om vem som får låna instrumenten fattas av en expertjury. Valet grundar sig på tidigare prestationer och på ambitiösa framtidsplaner. Instrumenten lånas i genomsnitt ut på 3–4 år och ansökan om instrument som blir lediga ska i allmänhet lämnas in i oktober. Information om ansökningsförfarandet publiceras i tidningsannonser och i sociala medier.
Instrumenten och deras innehavare
- Antonio Stradivarius -violin, "Iiriläinen" (1702), Albert Sahlström
- Carlo Antonio Testore -violin (1730), Lotus Tinat
- Charles Gaillard -violin (1867), Sanni Talvitie
- Pierre & Hippolyte Silvestre -violin (1843), Iidamari Ahonen
- Ferdinandus Gagliano -violin (1767), Emil Hartikainen
- Leonhard Maussiell -altviolin (1722), Gisem Güllu
- Joannes Florenus Guidantus -altviolin (1737), Charlotta Westerback
- Giovanni Grancino -cello (1698), Beata Antikainen
- Nicholas Lupot -cello (1795), Maria Morfin Venäläinen
- John Terry -cello (1989), Noora Attila
